Det här är mitt första inlägg på den här bloggen. Jag har skapat den för att jag har ett behov av att skriva av mig. Jag och min sambo försöker bli gravida. (Säger man så nu när det ska vara modernt? eller är det fortfarande "vi försöker få mig gravid?". Nåja hur som helst...)
Jag har inga barn sedan tidigare, min sambo har en son på tio år. Det som gör att jag har ett behov av att skriva av mig är att jag är bara 25 år (japp i dagens samhälle är nog 25 år berättigat ett "bara" när det är i samma mening som "skaffa barn") och då är det otroligt tabu att inte direkt, som genom ett trollslag få ett plus på stickan.
En bekant som är 36 år är nu gravid med sitt första barn. Helt ovetandes om att jag också försöker bli gravid gjorde hon följande uttalande: "Ja men, i min ålder då får man ju ta det som det kommer. Blir man gravid så blir man, om man inte blir det så får man acceptera att man är för gammal. Men i eran ålder (här pratade hon om en annan bekant) ja men då är det ju bara att bli gravid! Jag ser inte problemet."
Aj.
Nu ska här tilläggas att jag inte slutade äta p-piller för såå långe sedan. Ungefär fyra fem månader sedan. Men jag trodde kanske precis som min 36 åriga bekant att det skulle gå snabbt att bli gravid. Till på köpet har min menscykel inte kommit igång. Har nog punka på den. Fantastiskt frustrerande. Har haft en mens på dessa månader. Förstår nu hur ofta man hoppas på att man är gravid då?
I mitt huvud: Ingen mens- Jag är gravid! (funkar tydligen inte så.)
Och vi ska inte ens börja prata om hur frustrerande det är med alla effekter av hormonförändringar i kroppen (vill inte ens förestölla mig hur det blir när jag faktiskt ÄR gravid). Att sluta med p-piller efter ca 10 års användande får (i min värld) stora konsekvenser!
En sista sak bara innan mitt första inlägg avrundas, mitt eller andras namn, bilder på personer och annat som känns personligt kommer inte publiceras här. Anledningen är att jag vill känna mig helt och hållet fri att öppet skriva om alla mina tankar och känslor. Vill inte fundera på "kommer mamma läsa det här?" (som för övrigt inte har en susning om att vi försöker bli gravida) eller "hoppas inte han/hon/den/det ser det här och dömer mig utifrån detta!".
För övrigt så har jag inte riktigt bestämt mig för om bloggen avslutas om/när jag får ett plus på stickan, eller om den får leva kvar som en gravidblogg/ barnblogg. Den som lever får se.
Sist men absolut inte minst,
Välkomna hit!
.Barnlösa mamman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar